Hearts of joy!!

oj vad länge sen jag skrev här,nja ett tag sen iallafall,men det beror på att jag har haft hur mycket som helst att göra, men sak försöka skriva oftare

i vecka som varit så har jag bla fixat id-kort till barnen, och det kan man ju naturligtvis inte göra vart som helst nä då, så vi fick åka ner tilll borlänge polisstaion och fixa det, dessutom glömdes papper hemma en dag så vi fick åka ner 2 gånger men jaja nu är det fixat,

dessutom har jag varit hos tandläkaren vilket jag hatar,usch vad hemskt det är, visst det var bara en kontroll, en ändå, dagen efter var jag till tandhyginist…. inte mycket roligare där, men jag hade lite tandsten,tack och lov inga hål

har även börjat få sjukgymnastik för mina dåliga knän, ska på magnetröntgen nästa vecka, så vet väl egentligen inte vad som är fel, men lite träning skadar inte, fick bara 2 lätta övningar för mina knän, men för att inte tröttna på att träna så fick jag övningar så jag kan träna överdelen av kroppen av min duktiga sjukgymnast,jag tycker nämligen inte om att träna och tröttnat väldigt fort.

och idag när det är en röd dag så är assistenterna lediga vilket betyder att kidzen är hemma och lediga, så idag kommer dagen att  bestå av mycket träning,stretching osv det är nåt kidzen behöver hela tiden för att minska smärtan något iallfall, fast jag vet inte vem som blir mest tränad för grabben är så spänd och väääääldigt stark så, det är nog mest jag så får träning iallafall så blir dom väldigt nöjda när vi håller på.

huset går sakta men säkert framåt… nja nåt i den stilen,

nästa vecka är också ganska så fulltecknad, möte på om ev operation på gossen, tis så är det byggmöte,ska då träffa alla som ska vara med och bygga huset,på fre så ska jag på magnetröntgen för min knän.

katten ja  där har det inte hänt mycket han är varken sämre eller bättre, han sover mest hela tiden

hmm ja då så det var dagens uppdatering

byeeeeee

ja vem kan avgör när man inte ska leva längre? finns det nån som kan avgöra när man levt färdigt,eller inte lever ett fulländat liv?

som mamma till två gravt hadikappade barn eller tonåringar som dom är nu, är det nån som ska kunna säga att dom inte har rätt att leva längre ? bara för att dom inte kan göra allt som alla andra gör, dom kanske inte kan göra allt som alla andra ”normalstörda” gör, men dom kan göra fantastiskt mycket ändå, på sitt vis

visst min son har fruktansvärt ont speciellt på nätterna, visst jag tycker det är skitjobbigt ibland, men det är mest jobbigt för att jag inte kna lindra han smärta, för att jag inte kan ta bort det onda, men jag kan trösta honom, jag kan vara där för honom ,tills allt det onda ger med sig, låta honom känna värme och närhet, när han behöver det som mest….

ska det då verkligen finnas folk som har rätta att avgöra om du ska få leva eller inte?

är det smärtan som ska avgöra om du ska leva? vart går isåfall smärtgränsen?

jag skulle aldrig villja att nån talar om för mej när det är dags att avsluta livet, inte heller för mina barn, jag tycker inte att det kan finnas nån som har rätt att ta en sånt beslut.det är för stort för att beslutas om,

så ofta som min son har legat på sjukhus, när han var mindre så var han där nästa 9 mån tror jag det var , för då var han jättesjuk, han höll på dö pga utrokning, han hade för hög salt i blodet, han har en hormonrubbning som gör det, men det visste vi inte då, läkarna trodde han hade ätit en  burk  med salt!!!! efter lång tid där så fick vi veta vad som var fel och han fick medecin,som han äter än idag. läkarna sa att om han inte haft hjärnskadan så hade han inte överlevt, tack och lov så gjorde han det. men tänk om läkarna tyckt att nä han kan inte få ett värdigt liv så nu ska vi sluta behandla honom????

vadå inte ett värdigt liv? det finns ingen som kan tycka så om ett annat människoliv, bara för att man är annorlunda eller inte kan göra allt som alla andra så betyder det inte att man inte kan få ett meningsfullt liv.

mina tonåringa är mycket lyckliga, och jag är överlyckliga över att ha fått vara med så här länge, jag hoppas det blir lika många år till och mer därtill

dom gör massor av saker fast på sitt eget vis, och det är väl det, det handlar om att man kan göra som man vill och få ett bra och fulländat liv även fast man inte är som alla andra. skulle ju vara tråkigt om alla vara lika dana

och inget går väl smärtfritt hela tiden?

så är det väl för alla , det kommer motgångar och medgångar, det går upp och det går ner, men det är när man är der nere som det gällar att rycka upp sig så man inte hamnar lägre ner eller sjunker djupare,har du ont sök hjälp, du kanske inte hittar rätt första gången, men så småning om så kanske du kan få den hjälp du behöver även om det tar tid så ge inte upp

va inte rädd för att be om hjälp, alla kan behöva lite hjälp ibland

 så sträck ut din hand om du ser att nån behöver den, för nästa gång kan det vara din tur…